söndag 25 mars 2012

I can't believe I'm in love with a smoker

Jag fortsätter göra det enkelt för mig själv genom att enbart lägga upp skärmdumpar här. Jag har inget riktigt att skriva längre. Här kommer ett utdrag ur en underkattad film, Woody Allens Anything Else. En film med fläckvis briljanta dialogutbyten.

Ett exempel:



onsdag 21 mars 2012

Nära livet


För den som liksom jag tycker att internet är ondo och negativ frihet i överflöd, kan det vara bra att ibland hitta strimmor av mänsklighet där ute. 9 Eyes och Closer to Van Eyck är två bra sidor där man kan komma närmare livet utan att verkligen behöva leva.

torsdag 15 mars 2012

Rock Hudsons nya lägenhet

Rock Hudson lejer inredningsarkitekten Doris Day att hotta upp lägenheten hans. Resultatet är slående:




Men han är uppenbarligen ingen vän av kitsch. Blir så rasande att han går in i närmsta tofs.


onsdag 14 mars 2012

tisdag 6 mars 2012

Det kändes som en kyss




Adam Curtis gör dokumentärfilm för BBC. På sätt och vis som Godard, fast för vuxna. Filmerna är Helvetica-tunga montagekompositioner, hårda och alvarliga, men inte befriade från lekfullhet.

Han vet också hur man döper sina filmer.
Inte alla filmer heter ju:
All watched over by machines of loving grace.

Användandet av arkivmaterial är högst inspirerande. När det redan finns så många vackra bilder i världen, känns det överflödigt att skapa nya.


fredag 2 mars 2012

Ljuset och Rösten

Jag är baserad i L.A numera som synes. Jag går på museum. Dricker kaffe. Skriver i en liten anteckningsbok. Ljuset slår mig, både i verkligheten och i konsten. Amerikanskt måleri må vara fattigt på auteurer, men rikt på ljus. Måla ljus kan de, målarna från USA. I synnerhet tänker jag Hopper, i allmänhet alla andra tavlor av mindre namnkunninga upphovsmän. Det är alltid män.

Ljuset är mycket här, precis som allt annat. Kanske var det därför Sven Nyqvist, jag ska inte säga misslyckades men, inte lyckades lika bra med att fånga- just detta ljus. Han var jävligt bra på lite snarare än mycket.



Både när det kommer till organiskt ljus och artificiellt finns det mycket. Mest uppskattar jag nog ändå när solen dyker ner för dagen, och mekaniska strålar träffar flora och fauna. Världen är så naken då.

Det blir aldrig riktigt mörkt, aldrig tyst.

En röst som tystnat, läser jag på internet, är den av Erland Josepson. Nyheten gör mig moloken. Få röster i Sveriges rösthistoria har varit så inbjudande. Mäter sig närast med storheter som Astrid Lindgren, Allan Edwall och Max von Sydow.


Sydow stapplar röda mattan fram till Kodak Theatre. Tvingas ägna ålderns höst åt att gråta ögonen av sig i patetiska pekoral.

När Sverige vaknar går jag och lägger mig. Jag undrar om du har drömt om mig,
eller om det bara är jag?

Mörkret