tisdag 30 augusti 2011

Det tröga ögat introduceras

En ny blogg har grundats- inte för att den behövs. Jag kände att en sida med namnet det tröga ögat var en nödvändig systersida till denna.

Se det som en scrapbook för material jag på olika sätt snappar upp från livet (och internet). Idén är att inget eget material ska finnas här, utan en samling citat av skiftande karaktär. En slags beta ännu för att se om det lyfter.

Månadens konstnär kommer förmodligen att flyttas till detta domän.

torsdag 25 augusti 2011

Polska Filmdagar

I metropolen Warsawa mötte jag en rik greve som försedde mig med tre rekommenderade polska dvd-filmer. Jag har sedan dess släpat dessa över hela Europa för att nu slutligen ha glädjen att avnjuta något jag i mitt huvud betitlat "Polska filmdagar".

I en tid då allt finns att tillgå på internet måste jag emellertid drömma mig tillbaka en smula för att uppskatta denna festival till fullo. Jag drömmer mig tillbaka till sagornas och lägereldarnas tid, en tid då jakten efter unika filmer var en kamp om livet.

Dessa filmdagar är egentligen inte fler än en till antalet, men allt låter bättre (och mer) i pluralis. Som motstånd till den i moderna hipsterkretsar så populära frankofilismen, tänkte jag sadla om och bli polskofil.

Den första filmen som gick av stapeln var Wojciech Has Wspólny pokój, eller One room tenants, en film som faktiskt påminde en del om den (då) stundande franska filmvågen. Närmare bestämt en viss Chabrols samtida filmer såsom Kusinerna eller Väninnorna. Filmen är en förhållandevis jordnära, men lyckligtvis inte helt utan spektakulära inslag och politiska allegorier.



Denna visning ackompanjerades av samma regissörs kortfilm Harmonia, en film som för övrigt bar skrämmande likheter med Tarkovskijs ungdomssynd Vägvälten och fiolen. Precis som huvudnumret var denna film en uppvisning i smak och teknisk briljans.

Programpunkt nummer två bestod av festivalens största publiksuccé, kanske eftersom nationalskalden Wajda suttit i registolen. /Kanske för att huvudpersonen bär likheter med Trond Lundemo./ Allt är till salu är en film om film om film (osv...). Dessa brukar i regel trötta ut mig, men detta var en lyckad sådan av olika anledningar. Dels så speglar filmen den tragiska bortgången av Polens största fixstjärna Zbigniew Cybulski.



Filmen innefattar Wajdas vana trogen även nationell historieskrivning, på ett ovanligt lyckat sätt. Dessutom är det en film där alla (sic) bär päls, vilket ju alltid uppskattas. Warszawa framställs som en kall och ganska ogästvänlig plats, snöig och grå. Men lyckligtvis inte utan rum för excentriska infall.

Sist och minst, till speltid betraktat, var Krystof Zanussi med sin Struktura krysztalu. Denna tämligen okända film handlar om en framgångsrik fysiker som hälsar på sin gamla studiekamrat i en stuga mitt ute i ingenstans. Mellan dessa väggar och dessa ramar utspelar sig med små medel stora saker. Filmen behandlar lättsamt, utan att bli tramsig- samlevnad, politik, vetenskap och kärlek. Sin uppfinningsrikedom till trots frångår den aldrig sin uppriktiga skönhet. -Antagligen en lyckad festivals mest framstående rulle.



onsdag 24 augusti 2011

Månadens Konstnär: Alfred Kubin

Veckans konstnär blev månadens och snart decenniets. Men mitt besök i de ädla konsternas högborg Wien gav mig nytt vatten på kvarnen, så nu drar jag igång så smått igen med ett verkligt tungt ansikte som inte behöver någon vidare presentation.

Däremot bjuder jag er på ett nytt försök att skriva en dikt, den heter
"alla som skrattar skrattar åt dig".

Vi stirrade bort vår ungdom i taket Jag tänker på dig dagligen, men barnen i Afrika har det ännu värre
Tillsammans var vi vackra lik


och här kommer det utlovade bildspelet:
(klicka för större, och ibland mindre)







tisdag 23 augusti 2011

Påve på burk

åäöäöåäöä-
Dessa sällsamt be-prickade och -ringade vokaler betyder att bananen har klarat biffen. Jag är återvänd och utåtvänd från och av min resa. Samlar krafter inför min stundande fortbildning som dokumentärfilmare.

-I think Im gonna make films more of the "fly on the wall" kind, sa jag.
-Well, you are more of a "fly on the wall"-kind of guy, sa min vän.

Det värmde på något vänster. Fler filmrelaterade och/eller livsrelaterade
reseberättelser kan tänkas återkomma på just denna blogg.

Jag antar att ni är väldigt glada att åter ha mig sittandes framför datorn. Jag celebrerar återkomsten till det mer inkapslade livet med ett par förunderliga vlc-snaps från en tillika förunderlig film.





Frankensteins Brud, James Whale, 1935